Insyn i leverantörskedjan på flera nivåer - Hantering av deep-tier-risker

Att bygga resiliens genom insyn i leverantörs-kedjan på flera nivåer

Dagens volatila globala miljö har fundamentalt förändrat vad en leverantörskedja innebär. Det är inte längre enkla, linjära processer; leverantörskedjor har utvecklats till komplexa ekosystem med flera nivåer som sträcker sig över olika geografier och leverantörsled.

Resiliens är inte längre ett mål, det är avgörande för överlevnad. Ändå visar 
Dun & Bradstreet Manufacturing Pulse Survey 2025 en betydande svaghet. Ett farligt glapp har nu uppstått mellan leverantörskedjornas komplexitet och företag inom tillverkningsindustrins faktiska insyn.
 

Insynsgapet i leverantörskedjan i flera nivåer

Men övervakningen av compliance och risk minskar dramatiskt bortom den första nivån. Medan Tier 1-leverantörer (direkta partner) vanligtvis är väl hanterade, ligger de verkliga riskerna djupare - i Tier 2, Tier 3 och längre ned. Den mest anmärkningsvärda skillnaden återfinns i deep-tier-övervakningen, där endast 18% av företag inom tillverkningsindustrin aktivt övervakar efterlevnad av regler och lagkrav så långt som fyra nivåer eller mer.

Denna begränsade insyn utsätter branschen för dolda sårbarheter. Kvalitetsproblem, etiska utmaningar och operativa störningar kan lätt uppstå längre ned i kedjan och sedan sprida sig uppåt, vilket påverkar varumärkesrykte, kostnader och kontinuitet. Denna brist på transparens ses nu som ett stort hinder för att bygga resilient och genuint transparenta leverantörskedjor.

Det etiska imperativet

Den begränsade insynen under Tier 1 skapar en farlig blind fläck, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och etisk sourcing. Företag inom tillverkningsindustrin prioriterar ofta finansiellt drivna compliance-områden (som tullar och sanktioner), medan etisk övervakning förblir underutvecklad.

• Branschen har ett farligt ”etiskt dataunderskott”: Endast 24% av respondenterna har data om modernt slaveri eller människohandel i sina leverantörskedjor.
• Trots växande juridiska och reputationsmässiga risker anser endast 14% av företag inom tillverkningsindustrin att modernt slaveri kommer att vara deras största risk 2026 - den lägsta av alla riskalternativ i undersökningen.
• Rapporten betonar att företag proaktivt måste hantera risker inom hela ESG-området (Environmental, Social & Governance). Trots detta planerar över hälften av företagen att prioritera investeringar i leverantörsprestation och compliance-data framför ESG- och hållbarhetsdata.

Denna obalans speglar ett fokus på det som är mätbart och omedelbart, samtidigt som djupare, svårare risker förbises. För att bygga en ansvarsfull leverantörskedja måste företag bredda sitt riskperspektiv till att omfatta mänskliga rättigheter och hållbarhet - stött av robust data och transparens över flera nivåer.
 

Brist på data och digitala verktyg

Den vanligast rapporterade anledningen till att inte gå djupare i leverantörskedjans nivåer är den rena bristen på data och information. Totalt anger 39% av företag inom tillverkningsindustrin databrist som problemet - särskilt tydligt i stora marknader: 41% av företagen i Storbritannien och 47% i USA säger samma sak.

Detta dataunderskott understryker att deep-tier-insyn inte kan lösas med manuella processer eller föråldrade system.

Den direkta kostnaden av komplexitet

Konsekvenserna av att upprätthålla komplexa, otydliga leverantörskedjor är inte teoretiska; de är konkreta, kostsamma och stör verksamhetskontinuiteten. Totalt rapporterar 97% av företagen att de står inför problem som påverkar deras resiliens till följd  av leverantörskedjornas komplexitet.

De främsta operativa problem som företag rapporterar som en direkt följd av komplexa leverantörskedjor är:

• Kvalitetsproblem (31,0%) - det mest rapporterade problemet, vilket visar att standarder inte upprättshålls i det utökade nätverket.
• Ökade operativa kostnader (29,1%).
• Förseningar i produktleverans (28,9%).
• Utmaningar inom lagerhantering (26,3%).
• Beroende av en enda eller fåtal leverantörer (25,1%) - en återkommande sårbarhet.
• Minskad insyn i leverantörskedjan (25,0%) och problem med dataintegration (24,6%).
   

Bosch-metoden

Ledande företag inom tillverkningsindustrin ser behovet av resiliens som en grundläggande affärstransformation. Bosch, en global leverantör av teknik och tjänster, har fokuserat på att kontinuerligt optimera och stärka resiliensen i sin  leverantörskedja som svar på externa påfrestningar som geopolitiska konflikter och komponentbrist.

Dr. Thomas Schulte från Bosch betonar att för att undvika kundpåverkan måste man förbereda sig för ett ”vinterscenario”, vilket kräver omfattande resurser, utbildning och flexibilitet. Boschs praktisk strategi för att stärka sin leverantörskedjas resiliens inkluderar:

• Leverantörsportföljhantering: minska antalet leverantörer och konsolidera relationer.
• Data-first-mandat: lämna leverantörer som inte är villiga att tillhandahålla nödvändig data.
• Deep-tier-fokus: aktivt förstå den djupa leverantörskedjan, eller ”Tier-N-transparens”.
• AI-adoption: använda data och AI för att driva kostnadsbesparingar, stärka insyn i kedjan och förbättra operativ effektivitet.
   

Resiliens blir ett strategiskt imperativ

För alla företag inom tillverkningsindustrin kräver resiliens en förändring i mindset och investeringar. Fokus måste skifta till ett riskbaserat arbetssätt som stöds av teknik och omfattande data:

• Anta ett riskbaserat arbetssätt: Klassificera leverantörsportföljen (t.ex. med ett trafikljussystem) för att skapa tydliga riktlinjer för hantering av högrisk- respektive lågriskleverantörer. Detta möjliggör effektiv onboarding av lågriskleverantörer samtidigt som kritiska relationer genomgår due diligence. 
• Investera i transparens och övervakning: Uppnå insyn genom finansiell,  compliance- och ESG-screening och övervakning. Målet är att  identifiera riskförändringar hos leverantörer och få aviseringar när nya risker uppstår.
• Identifiera alternativa leverantörer: Säkerställ alltid en ”Plan B” genom att identifiera alternativa leverantörer som kan ta över om en kris uppstår.
• Integrera ESG: Stärk hållbarheten i leverantörskedjan genom att använda omfattande ESG-data för att benchmarka och bedöma vilka partners som kan behöva extra stöd eller utbildning.

I slutändan kräver Tier-N-transparens ett riskbaserat tillvägagångsätt för att identifiera de mest relevanta varorna eller delsektorerna att undersöka djupare. Genom att investera i rätt digitala verktyg, främja leverantörssamarbete och kräva transparens kan företag ersätta osäkerhet med framförhållning och omvandla sårbarhet till en konkurrensfördel.

För en omfattande guide till hur du transformera ditt leverantörsriskprogram och bygga långsiktig resiliens, ladda ned vår guide med exempel från Bosch.