Nearshoring: Tillverkningsindustrins strategi för långsiktig resiliens

Tillverkningsindustrin navigerar genom en period av intensiva störningar. Inför det ständiga trycket från digital omställning, allt mer komplexa risker i leverantörskedjan och regulatorisk osäkerhet tvingas ledare att i grunden ompröva hur de ska kunna arbeta så effektivt som möjligt. Att aggressiv global sourcing varit standard är inte längre den självklara strategin, utan ersätts av ett nytt fokus på lokalisering och nearshoring.

Den senaste Dun & Bradstreet Manufacturing Pulse Survey 2025 visar ett betydande åtagande att flytta leverantörskedjor närmare hem. Detta är dock en långsiktig strategisk utveckling, inte en kortsiktig taktisk åtgärd.

Det långsiktiga åtagandet kring lokalisering

Den överväldigande majoriteten av företag inom tillverkningsindustrin förbereder sig för ett genomgripande skifte: hela 62 % planerar att lokalisera större delen eller hela sina leverantörskedjor. Detta åtagande drivs av en vilja att stärka resiliensen, minska exponeringen mot globala störningar och mildra effekterna av komplexa regleringar, inklusive tullar och sanktioner.

Trots enighet kring strategin är omedelbara åtgärder begränsade. Nearshoring kräver en omkonfiguration av leverantörsnätverk och logistik, vilket gör det till ett kostsamt och tidskrävande arbete. Som ett resultat uppger endast 8 % av företagen att nearshoring eller lokalisering är en prioritet under de kommande 12 månaderna. Detta tålamod visar att tillverkande företag ser detta som en strukturell förändring inför kommande decennium snarare än ett snabbt svar på kortsiktig volatilitet.

Ett förändrat regionalt fotavtryck

Rörelsen mot mer regional sourcing bygger på en redan etablerad grund. Vår forskning visar att 43 % av tillverkande företag redan rapporterar att majoriteten av deras leverantörer är baserade lokalt, inom landets gränser. Denna regionala förankring har ökat över tid, där 34 % bekräftar att de under de senaste fem åren förlitat sig mer på lokala och regionala leverantörer än tidigare.

Framåt är ambitionen tydlig:

• 61 % av företag inom tillverkningsindustrin vill flytta mer än hälften av sina leverantörskedjor närmare hem.
• Ytterligare 26 % siktar på att nearshora eller lokalisera omkring hälften av sitt leverantörsnätverk.

Denna utveckling visar en prioritering av att omforma arbetssätt, minska risker och öka effektiviteten.

Geografiska skillnader och branschspecifika undantag

Möjligheterna och prioriteringarna kring nearshoring varierar avsevärt mellan regioner:

• USA ligger i framkant: 61% av tillverkningsindustrin i USA anger att majoriteten av deras leverantörer redan finns i landet. Dessutom planerar 10% att nearshora eller lokalisera hela sin leverantörskedja – betydligt högre än de 1–6% som ses i andra regioner.
• Centraleuropa rapporterar ett genomsnitt där cirka 45% av leverantörerna är lokalt baserade.
• Storbritannien har strukturella begränsningar: endast 22% av leverantörerna finns i landet, men ytterligare 50% är baserade i närliggande EU‑länder.
• Schweiz och Sverige är bland de mest proaktiva och uppvisar den högsta andelen företag som planerar att nearshora eller lokalisera majoriteten av sina leverantörskedjor.

Ur ett branschperspektiv är fordonsindustrin ett viktigt undantag. På grund av sin komplexitet och globala logistik väntas den behålla ett bredare internationellt fotavtryck än andra delar av tillverkningsindustrin.

Den operativa fördelen

Även om riskminimering är den främsta drivkraften sträcker sig det strategiska värdet av nearshoring långt bortom detta. Företag inom tillverkningsindustrin söker också operativa fördelar som ger direkt konkurrenskraft: kortare och billigare logistikkedjor, snabbare time‑to‑market och större agilitet i att möta förändrad efterfrågan.

När leverantörer finns närmare ökar möjligheten till starkare samarbete, gemensam innovation och mer konsekvent kvalitetskontroll. Detta är extra viktigt eftersom 31% av företagen uppger att de haft kvalitetsproblem på grund av komplexa leverantörskedjor. Korta avstånd gör det enklare att upptäcka, förstå och lösa problem innan de eskalerar. Genom att korta ned avstånden återfår tillverkningsföretag kontrollen över sin end‑to‑end‑process.

Länken till end‑to‑end‑resiliens

Nearshoring kopplas direkt till de största operativa utmaningarna i Manufacturing Pulse Survey 2025:

• Regulatorisk risk: Tullar och sanktioner är den största utmaningen (33,4 %). Nearshoring fungerar som en buffert mot geopolitisk och regulatorisk volatilitet.
• Operativa utmaningar: 31 % rapporterar kvalitetsproblem och nästan 29 % drabbas av förseningar och ökade kostnader. Kortare kedjor minskar risken för oväntade störningar och okända beroenden.
• Databristen: Den vanligaste anledningen till att tillverkande företag inte övervakar djupare leverantörsled är bristen på data och information. Även om nearshoring förenklar den geografiska spridningen eliminerar det inte behovet av insyn i flera led. Tillverkande företag måste investera i digitala spårbarhetsverktyg och dataplattformar för att verkligen säkerställa att de nya regionala nätverken är resilienta och transparenta.

Denna transformation kräver mer än bara nya lokationsavtal; den kräver nya kompetenser och resurser. Företag måste utveckla personal som bättre förstår leverantörskedjor i flera led, kan navigera nya sourcingmodeller och dra nytta av ny teknik. Människor är lika viktiga som den teknik och de processer som behövs för att genomföra denna strategiska förändring. Björn Gerster, European Centre of Excellence Lead, Manufacturing vid Dun & Bradstreet, påpekar att investeringar i data och automation ”inte längre är valfria för tillverkande företag – de är avgörande för att etablera transparens mellan affärspartners”.